Pick och pack

Jag tar mitt pick och pack och drar. Vill du titta in så gör det på
http://hejskrutt.blogspot.se

/Therese

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Foto: UNICEF/Pelle Bergström

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

God jul till er alla!

Tävling: Vinn en fröbok

En fröbok vill väl alla ha? Jag är med i en tävling där jag kan vinna en. Hos den fantastiska fina trädgårdsmästaren.

Nu drar jag till Paris, à bientôt mes amis!

Något jag ännu inte förstått

Jag har förlorat en vän, som länge har varit svårt sjuk. Sist vi sågs la hon sitt huvud i sitt knä och tittade djupt in i mig och grymtade, vilket hon sällan gjorde. Tack, tack finaste du för det. All kärlek till henne och hennes familj.

Innan och efteråt. Det där ögonblicket innan. Den där evigheten efteråt.

Jag ber inte om ursäkt för att mina ord är så små. Jag vill bara säga det en gång till:

Vi är den del av dig som blev skonad. Vi är här.

- Bodil Malmsten

Livet är runt

Visst är barn och äldre ofta lite lika varandra? De ena har inte klivit in i socialisationens karusell och gör lite som de vill, medan de andra ofta har tröttnat på karusellen och klivit av och gör lite som de vill. Eller så är det inte alls var så. Men då kan kan man ju alltid önska.

Just nu är det bästa att...

Sitta ute i fåtöljen i hallen för att internet bara fungerar där och tycka att det är mysigt och lite spännande

Bli kallad för ”vacker kvinna” för första gången i ens liv (till skillnad mot ”söta flicka”)

För första gången på säsongen ha apelsinskal under naglarna

Titta sig i spegeln och känna att man är rätt fin ändå

Inse att det finns blommor även en kall oktoberdag

Komma på att tiden ställs om nästa helg och man mår inte dåligt av mörkret än

Äta mat med saffran i

Få en lampa i present

Cykla tidigare än någon är vaken för att börja dagen med yoga

Trivas i sin lägenhet så mycket att man ibland inte går ut därifrån på hela dagar

Se sina marsvin popcornskutta av glädje

Åka till Paris om några veckor

Ha en grön glasfågel i fönstret som påminner en om att våren kommer att komma någon gång igen

När benen känner för att dansa

Få ha två fina hundkompisar som älskar en över allt annat och tittar på en som att man vore kronan på verket

Äta frukost med någon man saknat

Se nya filmer med en kopp kanelte och lösgodis med ett marsvin på bröstkorgen som åker upp och ner när man andas

När någon vilt främmande spontant stannar upp för att säga: Vad fin du är

Sjunga så högt man kan (trots att det skorrar falskt) med en gitarrspelande vän

Hitta fint gräs till marsvinen

Vakna tidigt av sig själv

Tycka det är kul att laga mat

Dricka ayurvediskt te med en nyfunnen kompis efter yogan

Känna efter och tycka om sig själv

Köpa en ängel med stickade randiga sockor som ska hjälpa en att ta sig igenom vintern

Planera en resa till Afrika med bästa resekompisen

Köpa lösgodis efter en åttioårig tant som också köper lösgodis och i samförstånd ta en bit var, trots att man inte har ätit middag

Viska hemligheter i sängen till två sovande marsvin som puttrar lite till svar och sedan kurrar

Upptäcka att man ler när man cyklar för att folk börjar le mot en själv

Hitta fantastiska spellistor och sedan lyssna till dem när man pluggar, äter, vilar, surfar, dansar, peppar på livet

Prata med vilt främmande människor om ingenting alls och gå därifrån med en härlig känsla

Ha en häger på ett bord

Köpa nya byxor och bli nöjd trots att det är det värsta man kan tänka sig

Klara sig själv men njuta av vardagssällskap

Vara dagmatte och gå ute när det är som ljusast

Plocka upp sin snäcksamling, känna, smeka och minnas, för att sedan möblera dem omsorgsfullt i sitt hus

Ta långa promenader med alla man kan tänka sig

Åka till en annan stad och ligga på en flygande matta och se på en tecknad film om flygande mattor

Skratta högt och ljudligt och tycka att man har ett friskt och befriande skratt

Sälja sina läroböcker och köpa kläder för pengarna

Spika upp tavlor på egen hand, lite vint och snett, men tycka att det blir fint ändå

Koka äpplekräm med massor kanel i från egenplockad frukt

Känna sig stark

Klappa marsvinsmagar

Önska sig sin första julklapp

Avslut

Nu känns det inte som jag bor här längre. Och imorgon flyttar jag.

Kort stund i ljuset

Det har varit tyst, så tyst här. Verkligheten har snarare skrikit. Ibland bra, ibland dåligt. Ibland har den skrikit så högt att jag aldrig har känt mig så levande. Ibland har det varit så tyst här att jag har känt mig icke-existerande. Men att jag lever det tvivlar jag inte på. Allt är så starkt. Det som händer runt mig, det som händer inom mig.

Jag packar nu. Mitt liv. Hans liv. Jag förvånas över sakerna jag hittar. Min borttappade ipod, en duschmatta, hans socka och en lapp där det står hur mycket han älskar mig. Glädje blandas sorg. Glädje över det som blev, sorg över det som aldrig blev. Jag säljer av för att kunna börja på ny kula, rensa ut. Känner välbehag när något jag förknippar med smärta får någon annan att lysa av glädje. Nöjd över lite extra inkomster. Vemod över alla grejor jag har lyckats samla på mig under min korta tid, över det samhälle jag lever i. Längtan efter det nya.

Jag återkommer. Jag vet bara inte när.

Bästisar

- Hej kompis!

- Jag är lite upptagen...

- Jag har tid att prata.

- Hu, vad säger ni egentligen?

- Äh, nu vilar vi istället.

Bra gissat

Jamenvisst, ser ni! Jag ska flytta. Och tapetsera om. Helst måla. Jihu!

Sommarkavalkad

Lata dagar med mycket mat.

Luktat på alla blommor.

Och gjort saft i sista stund.

Sena kvällar.

Och rest.

Tittat på utsikten.

Njutit.

Många bra kvällar

Det är många fina kvällar nu. Igår på balkongen med sällskap och ljus. I förrgår med en gammal vän i en trädgård med fantastisk potential. Den tillhörde en lägenhet, låg upphöjd utan insyn, med ett träd i mitten. Åh, det kliade i mina fingrar vill jag lova. Nu ska jag ut och göra något. Vad, inte vet jag, men jag hoppas på ett äventyr, som för mig ut på sommarvägar och ger mig minnen med mycket skratt. Vi får väl se.

Häll yeah!

Såhär ser man vad det är.

Men visst ser det lite ut som en hällristning på håll?

Det var så underbart igår. Att gå i skogen, se ett hav av smultron, bestämma sig för att det finns ett stopp, sedan får jag inte plocka fler, men ändå längta när man går därifrån med tre strån och lämnar många liter bakom sig. Att plocka i kvällssol och värme i kortärmat, utan att bli uppäten, att höra vänners skratt långt borta och fåglarnas mycket närmare. Veta att det finns en stol för mig framtagen, en plats som väntar när jag kommer tillbaka. Och fika såklart. Att sedan mosa in så många smultron som möjligt i munnen, att lyssna på rövarhistorier, se hur alla åker utom en. Gå en promenad med fyra fötter och åtta tassar, skrika när fyra tassar står i tjock lera. Tänka, det är inte hela världen ändå. Komma tillbaka och ska skiljas åt. Står kvar och pratar en timme till. Försöka skiljas åt och talet bara bubblar fram tillsammans med skratten och glimten i ögat. Tvinga sig själv att åka för att sedan bli bjuden på mat hos andra vänner. Nya bekantskaper och att lyssna. Åka hem mitt i natten och njuta av den ödsliga staden. Sjunka ner på kudden med små tassar som pratar om sin dag. Att sakta försvinna bort.

Just nu - fast ändå inte

Just nu igår låg jag och tittade på det här.

Och det här.

Ibland tog jag en paus och betraktade det här istället.

Hej Svea.

Hej Rut.

Jag slår vad om att jag tittar på samma saker idag också.

Tidig frukost på balkongen

Klockan sju hade jag diskat en veckas disk, plockat undan en veckas kläder, bytt lakan, städat upp hos tassarna och satt in räkningarna i pärmen. Frukost på balkongen till mig och frukost i buren för tassarna. Inte så illa.

Omvänd ordning

Förra årets flädersaft i gräset.

Varm promenad i skogen slutade i en park.

Sen frukost i nattlinne.

Fotograferade minnen

Saker jag har sett under veckan när jag inte haft kameran med mig:
- rådjur med kid (10 meter ifrån mig - blickstilla)
- hackspett
- nötskrika
- 3 harar
- igelkott med ungar
- älg och älgkalv
- massor med vackra vyer
- min odlingslott

Saker jag har sett när jag har haft kameran med mig:

Nämen

Jag har fått en kamera. Inte bara sådär, men jag råkade fylla år. Vilket var mindre smärtsamt än det brukar. I vilket fall som helst kan jag nu fota. Det bästa är att den tar hyfsade foton bara genom att jag trycker på en knapp. Och sedan är det ju lite fint att jag kan lägga upp dem här också.

Fotot ovan är från igår. Jag var på hundkurs. Bland annat.

Sommarpratarna

Nu är sommarpratarna offentliggjorda. Här är de jag absolut inte tänker missa:

Juni:
25: Mark Levengood, programledare, författare, 46 år
– Åren går, och jag lär mig mycket lite. Men, jag tror på ödmjukhet. Man får ha ett öppet sinne och inte fördöma i onödan. För det är som det står i Bibeln: ”Har du inga trosor ska du inte stå på huvudet.”

26: Torgny Lindgren, författare, 72 år
– Jag tänker prata om allt som gör livet värt att leva, det vill säga poesi och musik.

27: Clara Lidström, bloggare, 25 år
– Om förtrycket i för trånga jeans och frigörelsen i en femtiotalskjol. Att vara åttiotalistfeminist och älska att baka bullar, bli en gammal nucka vid 23 års ålder och förlora sin mamma alldeles för tidigt. Allt detta handlar mitt Sommarprogram om.


Juli:
18: Anna Kåver, psykolog, psykoterapeut, 58 år
– Jag kommer att uppehålla mig vid livets vattenhål (både de livgivande och de som riskerar att suga ner oss i djupet) och reflektera en aning om konsten att vara människa.

28: Claes Hultling, läkare, docent, 58 år
– Jag ska bland annat tala om hur rädd vårdpersonal torkar tårar snabbare än trygg och varför rehabilitering måste rocka fett.

31: Barbro Lindgren, författare, 74 år
– ”Endast som vittne är människan till. Tag och skriv” säger Gunnar Ekelöf. Och det har jag gjort och använt mig av i detta program.


Augusti:
6: Yukiko Duke, journalist, författare, 45 år
– I mitt Sommar ska jag prata om när den största katastrofen i modern tid drabbade Japan, men också om vad man gör när man blir instängd i en hiss med världens rikaste man. Och en hel del om hur det är att växa upp med två kulturer.

16: Ann Olivecrona, zoolog, 60 år
– När jag var 22 år åkte jag till Afrika och hamnade i Uganda. I mina brev hem till mamma berättade jag inte ”riktigt” allt som hände. Bara lite. Så i mitt program ska jag prata om det äventyr jag kom till, och om mitt fortsatta engagemang för de afrikanska vilda djuren.

Bubblare:
28 juni: Göran Gudmundsson, byggnadsantikvarie, 61 år
– Göran, du har förstört mitt liv, brukar folk säga. Nu tänker jag passa på att förstöra även ditt genom att leda dig in i en tillvaro av glömda räkningar, grannars idiotförklaringar och en oändlig jakt på mysko reservdelar. Men jag ska också ta dig till en alldeles underbar värld av magiska gamla hus. Få dig att bejaka ditt vansinne och, som jag, unna dig ett riktigt äkta ruckel.

29 juni: Jason "Timbuktu" Diakité, artist, 36 år
– Mitt program kommer att innehålla berättelser från mitt liv, om att växa upp, utanförskap och att överkomma sorg. Det blir en resa från Lund till Malmö, Afrika och USA.

10 juli: Freddie Wadling, sångare, musiker, 59 år
– Mitt Sommarprogram handlar om mig själv och min resa genom livet. Det handlar också om min resa genom musiken. Det är samma sak.

19 juli: Martin Fröst, klarinettist, 40 år
– Jag tänkte berätta om konsten att knäcka ett revben, om rädslor, om ögonblicket och dess förunderlighet och om de fantastiska minuterna innan en entré i Royal Albert hall. Och så hur en lugn tisdagseftermiddag alltid har en tendens att spåra ur

4 augusti: Owe Wikström, professor i religionspsykologi, 66 år
- Jag vill ta upp två teman som verkar vara motsatta men hör ihop: vemodet och den stora glädjen. Vissa saker kan man ju inte säga häpp åt: vårt behov åt allvar är underskattat. Det finns också en eufori som inte är kommersiell utan stillsam. För kallades den trivsel eller förnöjsamhet. Men vart tog den vägen? Jag berättar om forskning, rysk andlighet, det goda samtalet och guds tystnad. Jazz, Bach och dragspel utlovas också.

Vilka ser du framemot?

Allmänt tjöt

Jag har betraktat en hel del den senaste tiden. Just nu betraktar jag en röra av saker. Och väder som gör mig toktrött och värktrött. Var tog sommaren vägen? Läser överallt om fint väder och alldeles för varma temperaturer. Här har det varit svalt i mer än en vecka. Jaja, känns ju mer som svensk juni då i alla fall. Sommaren i bemärkelsen ledigt har i alla fall börjat för mig. Satsar på en bra sådan.