torsdag 30 juni 2011

Häll yeah!


Såhär ser man vad det är.


Men visst ser det lite ut som en hällristning på håll?

Det var så underbart igår. Att gå i skogen, se ett hav av smultron, bestämma sig för att det finns ett stopp, sedan får jag inte plocka fler, men ändå längta när man går därifrån med tre strån och lämnar många liter bakom sig. Att plocka i kvällssol och värme i kortärmat, utan att bli uppäten, att höra vänners skratt långt borta och fåglarnas mycket närmare. Veta att det finns en stol för mig framtagen, en plats som väntar när jag kommer tillbaka. Och fika såklart. Att sedan mosa in så många smultron som möjligt i munnen, att lyssna på rövarhistorier, se hur alla åker utom en. Gå en promenad med fyra fötter och åtta tassar, skrika när fyra tassar står i tjock lera. Tänka, det är inte hela världen ändå. Komma tillbaka och ska skiljas åt. Står kvar och pratar en timme till. Försöka skiljas åt och talet bara bubblar fram tillsammans med skratten och glimten i ögat. Tvinga sig själv att åka för att sedan bli bjuden på mat hos andra vänner. Nya bekantskaper och att lyssna. Åka hem mitt i natten och njuta av den ödsliga staden. Sjunka ner på kudden med små tassar som pratar om sin dag. Att sakta försvinna bort.

3 kommentarer:

Tiger sa...

verkar superhärligt fina vän <3
dessutom - du skriver så fint, så fint. men det visste du väl? och du visste väl att jag tycker det?
kram

Fröken Grön sa...

UNDERBAR bild! Och visst ser det ut som en hällristning vid första anblicken.
Önskar dig en skön helg!
/Anna-Karin

Therese sa...

Tiger: Tack, jag rodnar härborta! :)

Anna-Karin: Ja, det tycker jag också. Något att ta fram i vintermörkret när sommaren känns som något påhittat.