Häll yeah!

Såhär ser man vad det är.

Men visst ser det lite ut som en hällristning på håll?

Det var så underbart igår. Att gå i skogen, se ett hav av smultron, bestämma sig för att det finns ett stopp, sedan får jag inte plocka fler, men ändå längta när man går därifrån med tre strån och lämnar många liter bakom sig. Att plocka i kvällssol och värme i kortärmat, utan att bli uppäten, att höra vänners skratt långt borta och fåglarnas mycket närmare. Veta att det finns en stol för mig framtagen, en plats som väntar när jag kommer tillbaka. Och fika såklart. Att sedan mosa in så många smultron som möjligt i munnen, att lyssna på rövarhistorier, se hur alla åker utom en. Gå en promenad med fyra fötter och åtta tassar, skrika när fyra tassar står i tjock lera. Tänka, det är inte hela världen ändå. Komma tillbaka och ska skiljas åt. Står kvar och pratar en timme till. Försöka skiljas åt och talet bara bubblar fram tillsammans med skratten och glimten i ögat. Tvinga sig själv att åka för att sedan bli bjuden på mat hos andra vänner. Nya bekantskaper och att lyssna. Åka hem mitt i natten och njuta av den ödsliga staden. Sjunka ner på kudden med små tassar som pratar om sin dag. Att sakta försvinna bort.

Just nu - fast ändå inte

Just nu igår låg jag och tittade på det här.

Och det här.

Ibland tog jag en paus och betraktade det här istället.

Hej Svea.

Hej Rut.

Jag slår vad om att jag tittar på samma saker idag också.

Tidig frukost på balkongen

Klockan sju hade jag diskat en veckas disk, plockat undan en veckas kläder, bytt lakan, städat upp hos tassarna och satt in räkningarna i pärmen. Frukost på balkongen till mig och frukost i buren för tassarna. Inte så illa.

Omvänd ordning

Förra årets flädersaft i gräset.

Varm promenad i skogen slutade i en park.

Sen frukost i nattlinne.

Fotograferade minnen

Saker jag har sett under veckan när jag inte haft kameran med mig:
- rådjur med kid (10 meter ifrån mig - blickstilla)
- hackspett
- nötskrika
- 3 harar
- igelkott med ungar
- älg och älgkalv
- massor med vackra vyer
- min odlingslott

Saker jag har sett när jag har haft kameran med mig:

Nämen

Jag har fått en kamera. Inte bara sådär, men jag råkade fylla år. Vilket var mindre smärtsamt än det brukar. I vilket fall som helst kan jag nu fota. Det bästa är att den tar hyfsade foton bara genom att jag trycker på en knapp. Och sedan är det ju lite fint att jag kan lägga upp dem här också.

Fotot ovan är från igår. Jag var på hundkurs. Bland annat.

Sommarpratarna

Nu är sommarpratarna offentliggjorda. Här är de jag absolut inte tänker missa:

Juni:
25: Mark Levengood, programledare, författare, 46 år
– Åren går, och jag lär mig mycket lite. Men, jag tror på ödmjukhet. Man får ha ett öppet sinne och inte fördöma i onödan. För det är som det står i Bibeln: ”Har du inga trosor ska du inte stå på huvudet.”

26: Torgny Lindgren, författare, 72 år
– Jag tänker prata om allt som gör livet värt att leva, det vill säga poesi och musik.

27: Clara Lidström, bloggare, 25 år
– Om förtrycket i för trånga jeans och frigörelsen i en femtiotalskjol. Att vara åttiotalistfeminist och älska att baka bullar, bli en gammal nucka vid 23 års ålder och förlora sin mamma alldeles för tidigt. Allt detta handlar mitt Sommarprogram om.


Juli:
18: Anna Kåver, psykolog, psykoterapeut, 58 år
– Jag kommer att uppehålla mig vid livets vattenhål (både de livgivande och de som riskerar att suga ner oss i djupet) och reflektera en aning om konsten att vara människa.

28: Claes Hultling, läkare, docent, 58 år
– Jag ska bland annat tala om hur rädd vårdpersonal torkar tårar snabbare än trygg och varför rehabilitering måste rocka fett.

31: Barbro Lindgren, författare, 74 år
– ”Endast som vittne är människan till. Tag och skriv” säger Gunnar Ekelöf. Och det har jag gjort och använt mig av i detta program.


Augusti:
6: Yukiko Duke, journalist, författare, 45 år
– I mitt Sommar ska jag prata om när den största katastrofen i modern tid drabbade Japan, men också om vad man gör när man blir instängd i en hiss med världens rikaste man. Och en hel del om hur det är att växa upp med två kulturer.

16: Ann Olivecrona, zoolog, 60 år
– När jag var 22 år åkte jag till Afrika och hamnade i Uganda. I mina brev hem till mamma berättade jag inte ”riktigt” allt som hände. Bara lite. Så i mitt program ska jag prata om det äventyr jag kom till, och om mitt fortsatta engagemang för de afrikanska vilda djuren.

Bubblare:
28 juni: Göran Gudmundsson, byggnadsantikvarie, 61 år
– Göran, du har förstört mitt liv, brukar folk säga. Nu tänker jag passa på att förstöra även ditt genom att leda dig in i en tillvaro av glömda räkningar, grannars idiotförklaringar och en oändlig jakt på mysko reservdelar. Men jag ska också ta dig till en alldeles underbar värld av magiska gamla hus. Få dig att bejaka ditt vansinne och, som jag, unna dig ett riktigt äkta ruckel.

29 juni: Jason "Timbuktu" Diakité, artist, 36 år
– Mitt program kommer att innehålla berättelser från mitt liv, om att växa upp, utanförskap och att överkomma sorg. Det blir en resa från Lund till Malmö, Afrika och USA.

10 juli: Freddie Wadling, sångare, musiker, 59 år
– Mitt Sommarprogram handlar om mig själv och min resa genom livet. Det handlar också om min resa genom musiken. Det är samma sak.

19 juli: Martin Fröst, klarinettist, 40 år
– Jag tänkte berätta om konsten att knäcka ett revben, om rädslor, om ögonblicket och dess förunderlighet och om de fantastiska minuterna innan en entré i Royal Albert hall. Och så hur en lugn tisdagseftermiddag alltid har en tendens att spåra ur

4 augusti: Owe Wikström, professor i religionspsykologi, 66 år
- Jag vill ta upp två teman som verkar vara motsatta men hör ihop: vemodet och den stora glädjen. Vissa saker kan man ju inte säga häpp åt: vårt behov åt allvar är underskattat. Det finns också en eufori som inte är kommersiell utan stillsam. För kallades den trivsel eller förnöjsamhet. Men vart tog den vägen? Jag berättar om forskning, rysk andlighet, det goda samtalet och guds tystnad. Jazz, Bach och dragspel utlovas också.

Vilka ser du framemot?

Allmänt tjöt

Jag har betraktat en hel del den senaste tiden. Just nu betraktar jag en röra av saker. Och väder som gör mig toktrött och värktrött. Var tog sommaren vägen? Läser överallt om fint väder och alldeles för varma temperaturer. Här har det varit svalt i mer än en vecka. Jaja, känns ju mer som svensk juni då i alla fall. Sommaren i bemärkelsen ledigt har i alla fall börjat för mig. Satsar på en bra sådan.

Tomatsorter

Här är de tomatsorter, som nu står i landet:

Stoiky pink

Ildi

Cherry haot?

Greene grape

Blå plommon

Köpte dem för en 10 styck av en kvinna, som odlade i sitt växthus i trädgården, fick fem för piset av fyra.

Ledig dag

Igår var jag ledig. Så jag pinnande iväg till blomsteraffären, köpte en snötörel (visst är de magiska?), en sommarljus (blir helt svag i knäna bara jag ser den) och tre violer, mörkt mörkt blåblila i färgen med en gul dutt i mitten. Åh, vad bra det blev! Inte för formellt, utan sommarängskänsla, det vildvuxna skira och spretiga med den friska, gröna färgen som bara finns uppe hos oss i norr. Sedan planterade jag om salladen (en ren chansning, får se hur det går), städade bort det sista och ställde bordet med marmorskiveimitationen längs långsidan och fyllde på med mina pelargoner, som längtar ut. Nu är det bara insynsskyddet kvar, och jag älskar det redan!

Måste också skriva lite om trädgårdslandet. Jag skrev att jag skulle vara nöjd om hälften kom upp. Det som kom upp var: potatisen, ärtorna och rädisorna. Hälften alltså. Men jag ger mig inte, så igår planterade jag fem rejäla tomatplantor, resten av bönorna och en omgång mangold till. Så nu finns det chans till hundra procent igen. Oavsett är jag så stolt över mig själv, jag ägnade hela förra säsongen åt att jordförbättra och lade på massor hushållskompost i våras. Och från att kunna stå på spaden utan att den sjunker ner en millimeter i jorden och fått tjockaste resultat på lertestet, så kan jag nu gräva djupt utan större ansträngning, jorden är jättefin och det kryllar av maskar. Vi får se vad det kan leda till för skörd!

Sommardagar

Det är sköna dagar nu. Jag pluggar ute, kombinerar fika och plugg på stans bästa café vid vackert väder, och det är det ju nu. Glass i stora lass, skratt under fruktträden och känslan av - det här kan jag. Sedan bär det av hemåt och trots många timmars plugg är så mycket tid kvar. Kompisar, äta middag hos föräldrar som har trädgård och gräsätande för de små tassarna. Åh, vad de njuter. Och avslutning efter kortspel, i soffan framför en bra brittisk deckare, med marsvinspäls att gömma sig i när det blir för otäckt. Nu är livet bra för både folk och fä!