Något jag ännu inte förstått

Jag har förlorat en vän, som länge har varit svårt sjuk. Sist vi sågs la hon sitt huvud i sitt knä och tittade djupt in i mig och grymtade, vilket hon sällan gjorde. Tack, tack finaste du för det. All kärlek till henne och hennes familj.

Innan och efteråt. Det där ögonblicket innan. Den där evigheten efteråt.

Jag ber inte om ursäkt för att mina ord är så små. Jag vill bara säga det en gång till:

Vi är den del av dig som blev skonad. Vi är här.

- Bodil Malmsten