Vädrets makter

I eftermiddags hopade sig molnen, vinden började vina. Sedan kom regnet. Och åska och blixtar. Jag satt i biblioteket mellan två fönster och det smattrade härligt mot fönster och tak.

Några timmar senare ligger jag i soffan hemma, med Rut på bröstet, päls att stoppa näsan i, och utanför smattrar regnet mot balkongtaket. Rut pratar lite förstrött och vi lyssnar båda på det där utanför.

Visst gör det ont

Ibland när det är riktigt jobbigt skulle jag behöva en sambo att krama om. Men det har jag inte längre. Tur att min bästa kombos finns kvar.

Stilla vindar

Sitter ute. Det är, nästan, vindstilla. Lite matos letar sig fram. Men framförallt doften av syrenblommorna jag plockade tidigare idag. Balkongen är nästan klar nu, bara "gardinerna" jag ska hänga upp, tyget är köpt. Det är en lugn stämning här, känner att jag kommer kunna sitta här mycket. Men framförallt sitter jag här just nu, med datorn i knäet, utsikt över skiftande, gröna trädtoppar och ljusgrå moln, dofterna och det rofyllda sinnet.

Det onda med det goda

Nog för att jag älskar mina små tassar över allt annat. Men ibland är det ändå (såklart) jobbigt. Som när suget efter hund blir nästan ohanterligt, trots att jag är dagmatte och gudmatte och går på hundkurs. Då kommer tanken, kanske kan det gå? Fast jag innerst inne vet att jag alltid kommer hålla det jag lovat dem: det blir ingen hund så länge de lever, de skulle inte må bra av det. Fast ibland muttrar jag lite besviket att hur bra de än är, så hjälps inte det när jag vill ha sällskap på promenaden.

Tittut

Första salladen har kommit upp på balkongen. I övrigt är allt en förkylningsdimma med massor skolarbete.

Balkongen

Min balkong har bra grundförutsättningar. Den är stor, har trägolv, är luftig upptill, har fri sikt åt ett håll och ligger i söderläge. Men ändå var jag knappt där förra året. Det fanns inga utemöbler stora delar av säsongen, det var en stor del av tiden alldeles för varmt och hade alldeles för mycket växter för att de skulle gå att ta sig fram.

I år har jag lagt om taktiken, det ska bli det rum jag bor i nu i sommar. För det första tänker jag på det som ett rum, och inte något som ska ersätta en trädgård. Sedan har jag hittat en soffa (helt gratis), som är perfekt i storlek och inbjudande att ligga i. Till det har jag ett litet rullbord (också helt gratis), som går att dra ut vid fler middagsgäster. I övrigt funderar jag på att skaffa en hängstol i hörnet så att det finns någonstans att sitta. För att ytterligare förstärka känslan av att det är ett rum funderar jag på att lägga ut en trasmatta.

I växtväg har jag begränsat mig till att odla tre krukor sallad och två tomater, sedan ställer jag ut de plantor som vill vara ute: änglatrumpeten, citronträdet, pelargonerna och ett träd jag aldrig minns vad det heter.

För att minska solstyrkan (det är faktiskt så starkt att det bara är tomaterna och citronträdet, som inte tar skada av det) ska jag hänga upp två tunna, vita bomullstyger, som spänner från taket till räcket. Det skyddar även mot insyn, något som också hindrade mig för att vara där förra sommaren, och skapar en mysig atmosfär.

Jag behöver också skaffa någon slags belysning för att kunna ligga och läsa på kvällarna (solen försvinner ungefär vid sex på kvällarna) så ska jag ha lyktor med levande ljus, men också en ljusslinga.

Känslan jag försöker skapa är ett mysigt, grönt uterum, med tältvibbar. Vi får se om jag lyckas.

Taggiga känslor mötte en, inte så taggig, igelkott

Igår passerade alltför många sorgliga tankar min kropp. Så jag tog på mig skorna och gick ut för att titta till mitt fina köksland. Därnäst skulle jag plocka gräs till skrotnosarna och stötte på en igelkott. Hen hade något som kliade infernaliskt på sig och kliade och kliade. På de mest knepiga ställen kliade det, vilket gjorde att hen låg på rygg en del av tiden för att komma åt. Sedan traskade hen kavat ut från sitt gömställe, precis framför mig, och fortsatte till nästa buskage för att klia sig lite till och sedan ordna kvällsmaten. Fantastiskt att få se! Och hem kom jag med gräs till grynen, minnesbilder av en igelkott och syrener till mig, som doftade underbart till mitt kvällsfika, bestående av rabarberkräm och scones.

En dag i paradiset

Nu är jag trött trött trött. Men åh, så nöjd! Från halv nio imorse fram till kvart över tolv, med en saftpaus, och sedan mellan två och sex, med en saftpaus, har jag varit i mitt trädgårdsland. Det är fantastiskt mer än på ett sätt.

1. Det är glädje att ha fingrarna i jorden.
2. Det är färdigt (ja, nu ska det bara gro).
3. Jag vaknade med skitvärk, gick ut ändå, grävde, lyfte, drog och kröp, överlevde.
4. Samma som trean.
5. Jag färdigställde något jag inte trodde jag skulle klara på egen hand.
6. När kroppen skrek så lyssnade jag och tog pauser med vila, vätska och stretching.
7. Jag tömde balkongen på samma gång, vilket jag absolut inte trodde jag skulle klara. Har skjutit på det sedan i höstas.

Jag är så stolt över mig själv.

Odlingslista:
Kryddland - timjan, 2 oregano, mynta, gräslök (ska köpa en färdig persilja också, mina plantor dog)
Land ett - 2 rabarberplantor, mangold, rödbetor
Land två - potatis, morötter och vitlök
Land tre - krusbärsbuske, rädisor, sockerärt, grön märgärt (kommer också sätta bruna bönor, haricots verts och bondböna)
Balkong - två sorters sallad, två tomatplantor, solros, lavendel, basilika, citronträd, rädisor

Kommer hälften upp är jag mer än nöjd.

En trana i en ankdamm

Just nu förklaras min frånvaro av icke-fungerande internetanslutning. Men håll tillgodo med dagens iakttagelse.

En trana. I en ankdamm. Vid ett universitet. Ja, i år igen. Det konstigaste är kanske att det är en trana, undrar varför han/hon tar en tur på egen hand? Någon som tror sig veta?

Första rabarbern

Åh, vad jag älskar rabarber! Och nu går den första att ta upp i trädgården - så ikväll blir det kräm för hela slanten. Det är lycka det!