Taggiga känslor mötte en, inte så taggig, igelkott

Igår passerade alltför många sorgliga tankar min kropp. Så jag tog på mig skorna och gick ut för att titta till mitt fina köksland. Därnäst skulle jag plocka gräs till skrotnosarna och stötte på en igelkott. Hen hade något som kliade infernaliskt på sig och kliade och kliade. På de mest knepiga ställen kliade det, vilket gjorde att hen låg på rygg en del av tiden för att komma åt. Sedan traskade hen kavat ut från sitt gömställe, precis framför mig, och fortsatte till nästa buskage för att klia sig lite till och sedan ordna kvällsmaten. Fantastiskt att få se! Och hem kom jag med gräs till grynen, minnesbilder av en igelkott och syrener till mig, som doftade underbart till mitt kvällsfika, bestående av rabarberkräm och scones.