Många andetag

Nu är jag åter från biografen. Jag tänker tillbaka på den förra. Då gick jag ensam, omsluten av främlingar, det ljuva prasslet av påsar, skrapandet då naglar kom åt kartong istället för popcorn och sörplandet. Och jag leker alltid salamander (eller vem fångar sin mat med tungan?) och fångar popcorn efter popcorn med tippen av min tunga. Först smaken av salt innan jag drar in den i munnen, sedan förväntan, papper eller krisp? Det enda som är jobbigt är när jag råkar kliva på ett av dem, då reser sig håret.