Banne mig

Vid niotiden insåg jag att jag var både trött och hungrig efter dagens vedermödor. Jag gav mig ut för att hämta en lasagne och insåg när dörren stängde att nycklarna var på andra sidan. Jag ringde upp min livskamrat och sade: Snälla, kom hem och släpp in mig. Jag darrade nog lite på rösten, det gör man när det är över tjugo minusgrader. Så han cyklade i femton minuter för att kunna släppa in mig och cyklade sedan femton minuter tillbaka. Om inte det är kärlek...