Tävling - Landet krokus

Kolla vilken mumsig sammansättning av fröer jag är med och tävlar om på http://www.landetkrokus.se/

En dag i februari

Förra veckan gick jag för att tända en lampa i fönstret. Till höger låg där en liten nyckelpiga. Usch, stackare som har dött, var det första jag tänkte. Sedan, men det är ju februari. En överlevare eller bara dåligt städat?

Summering

Det är konstigt. Februari har på många sätt varit den lättaste på många år. Inte lätt, men den har ändå rymt hopp. Och nu är den slut och vi går mot ännu ljusare tider. Fast jag tycker att det gärna får vara lite snö och kallt ett tag till, det är både skönt för min kropp och min själ med kyla, ljus och lugn.

Talande tystnad

Det har varit tyst, så tyst här. Mest för att jag inte orkat. Men nu ska jag komma igen lite.

Jag...

...kräks på alla myndigheter/statsanslutna företag jag behöver ha kontakt med.

I högtalarna

Det är denna låt som gäller nu.

Här är texten:

One track mind, like a goldfish,
Stuck inside my petri dish.
I can't breathe, and I can't smile,
This better be worth my while.

I feel numb most of the time,
The lower I get the higher,
I'll climb, and I will wonder why,
I got dark only,
To shine.
Looking for the golden light,
Oh, it's a reasonable sacrifice.

Burn burn burn bright.

Forgo families,forgo friends,
That's how it started, and how it ends,
I can't open up and cry, 'cause i've been silent all my life.

I feel numb most of the time,
The lower I get the higher,
I'll climb, and I will wonder why,
I get dark only,
To shine.
Looking for the golden light,
Oh, it's a reasonable sacrifice.

Burn burn burn bright.
Burn burn burn bright.

Ooh, I get dark,
Ohh, and I'm in hell,
I need a friend,
Ooh, but I can't yell,
Yeah, i'm no good,
No good to anyone,
'Cause all I care about,
Is being number one.

Shine,
Looking for the golden light,
Oh, it's a reasonable sacrifice.

Shine,
Looking for the golden light,
Oh, it's a reasonable sacrifice.
Sacrifice.

I feel numb most of the time,
The lower I get the higher,
I'll climb, and I will wonder why,
I get dark only,
To shine.
And I'll light up the sky,
Stars that burn the brightest,
Fall so fast and pass you by,
Puff like empty lighters,

I feel numb most of the time,
The lower I get the higher,
I'll climb, and I will wonder why,
I got dark only,
To shine.
And I'll light up the sky,
Stars that burn the brightest,
Fall so fast and pass you by,
Spark like empty lighters.

Dum dum dum, duh dah dah

Drömmar

Igår när jag skulle somna låg jag och tänkte på yrken jag har velat ha. De säger en hel massa om vem jag är. Jag är ju inte sämre än att jag delar med mig.

Polis - Jag trodde att krig var soldater som ställde upp sig i ödelandet på två led och sköt. Jag skulle då åka i min bil, som någon annan körde för att jag skulle kunna sköta pappersarbetet, och ställa mig mellan leden och sedan föra fredssamtal med länderna och på så sätt lösa alla världens konflikter.

Kirurg - Det var helt enkelt fascinerande att få se hur kroppen såg ut därinne och samtidigt slippa prata med de jobbiga patienterna.

Obducent - Det enda som stod i vägen för att indirekt få lösa mordfall var alla år av AT-tjänstgöring.

Sjuksköterska - Cherry Ames (en fiktiv amerikansk sjuksköterska under 40- och 5o-tal) var en stor favorit under några år, och naturligtvis var både Cherrys och min stora idol Florence Nightingdale.

Journalist - Innan jag fastnade för hur tråkigt det var att förhålla sig till regler kring tecken och innehåll i artiklarna jag skrev skulle jag gärna ha blivit journalist. Läste en massa böcker där huvudpersonen ofta var journalister och lyssnade på Herman Lindqvists talböcker om utlandsvistelser. De senare rekommenderar jag till alla som behöver skratta, vilket jag verkligen behövde en period av mitt liv.

Författare - Tänk att kunna skriva fantastisk skönlitteratur. Och gärna sitta med i Svenska Akademien också.

Biokemist - Det är ett fascinerade yrke som jag fortfarande drömmer om ibland. Tyvärr verkar jobben utbildningen leder till desto tråkigare.

Biolog - Innan jag blev illamående av att titta i mikroskop skulle jag gärna ha blivit en biolog som satt i tio år med samma lilla bindmask. Efter det skulle jag gärna ha blivit en så kallad grön biolog som var ute i skogen och strosade hela dagarna och kollade antalet lavarter i området.

Båtbyggare - Jag läste böcker av Cynthia Voigt om en syskonskara. Jag ville bli som den äldsta och eftersom hon byggde båtar, tyckte väl jag att jag inte kunde vara sämre.

Sjöman - Jag och havet. Inte en människa, inte ett land i sikte. Synd att jag utvecklade sjösjuka bara.

Cirkusartist - Jag skulle kanske inte vara artisten utan hellre hjälpa till att sköta djuren och bygga upp och riva ner tältet. Det som lockade mest var nog att inte vara bofast, det fanns en period i mitt liv när de flesta drömmar handlade om det. Tur att jag inte blev cirkusartist ändå, jag som mår illa av hur djuren har det.

Kringresande - Jag läste en bok om kringresande i Storbritannien och önskade mig långt, långt bort.

Etolog - De var nästan att jag blev det faktiskt. Kanske inte för sent än? Jag minns en jättebra föreläsning en professor på ett universitet höll när jag var i tonåren. Jag skrattade så att jag grät och där och då föddes drömmen. Naturligtvis skulle jag studera marsvin, vilket faktiskt behövs.

Etiolog - Jag skulle hitta någon nästan utdöd civilisation, alternativt stanna hemma och studera rasism, och bo där i minst tio år och ta fältanteckningar. Och såklart inse att de levde mycket bättre än vi i väst och därför bli kvar där.

Psykolog - Tänk att få sitta och samtala hela dagarna och faktiskt vara med och påverka en individs liv till det bättre. Dessutom är ju människor så fascinerande, har alltid undrat vad som rör sig i deras skallar egentligen.

Landskapsingenjör - Drömmer fortfarande om att jobba med det. Åh, ljuva drömmar.

Lärare - En ytterst kort period ville jag bli lärare. Vet inte varför, kanske det var därför den försvann så snabbt.

Utöva självhushåll - Det är en dröm jag bär med mig. Tänk att i stort sätt slippa det här knäppa samhället.

Musiker - Den korta period jag spelade fagott (spelade och spelade, jag fick i alla fall den att låta) drömde jag om att få sitta med i en riktig orkester. När jag blev äldre och gick på konserter önskade jag att få vara med i ett band (gärna de jag själv lyssnade på) och kanske få en kram av någon av mina favoritartister.

Trädgårdsmästare - Tänk att få stå med fingrarna i jorden varje dag och dessutom ha kontroll över liv. Även om jag nu får nöja mig med balkongen så finns drömmarna om att få större ytor i alla fall kvar.

Elitidrottare - Ja, den drömmen föds varje gång jag ser på sport.

Plåtslagare - Eftersom det ligger i släkten drömde jag om att få ta över verksamheten. Jag älskade dofterna i verkstan, de blåa snickarbyxorna och att komma hem för te och knäckemacka vid skärbrädan varje dag klockan tio.

Jordbrukare - Ja, tänk att få vara naturen, vilken dröm. När jag insåg att aldrig vara ledig och dessutom mest sitta instängd i en traktor hela dagarna dog min dröm.

Driva ett fik - Jag skulle baka bröd och göra fantastiska filtallrikar. Det skulle vara litet och mysigt och helst ligga på Österlen.

Glasblåsare - Har faktiskt fått prova på detta yrke, fascinerar mig fortfarande. Glas kan vara otroligt vackert.

Översättare - Naturligtvis bara högklassig skönlitteratur. Engelska och franska, men gärna också arabiska och finska, skulle vara de språk jag behärskade.

Skådespelare - Jag skulle bara göra tjusiga uppsättningar på teatern, inget tjafs med landet i väster där inte. Michelle Magorian skrev bra böcker om teaterlivet i efterkrigstider, tyckte jag när jag drömde om yrket som mest.

Meteorolog - Nästan som att spå väder, men kan inte påstå att drömmen var särskilt långlivad.

Buktalare - Övade på det i smyg efter att ha läst om Fatsy i Mysterieböckerna av Enid Blyton.

Framtiden

Jag har börjat våga drömma. Det var längesedan sist. Men nu sparar jag mina drömmar i en mapp på datorn. Där kan jag gå in lite då och då och känna både hopp och förtvivlan.

Banne mig

Vid niotiden insåg jag att jag var både trött och hungrig efter dagens vedermödor. Jag gav mig ut för att hämta en lasagne och insåg när dörren stängde att nycklarna var på andra sidan. Jag ringde upp min livskamrat och sade: Snälla, kom hem och släpp in mig. Jag darrade nog lite på rösten, det gör man när det är över tjugo minusgrader. Så han cyklade i femton minuter för att kunna släppa in mig och cyklade sedan femton minuter tillbaka. Om inte det är kärlek...

Var är mitt trollspö?

Det är ju skönt efter storstädningar. Men mitt i dem är det inte kul alls.

Grannar

Jag bor i ett kollektivhus och har kanske därför bättre koll på mina grannar än man i allmänhet har. Likväl känner jag bara tre av grannarna i mitt trapphus, och det är inte de jag hör. Så här kommer en presentation av de grannar jag fantiserat ihop utan att ha träffat dem, enbart genom ljuden som når min lägenhet. Kom ihåg att alla är fiktiva.

Dagny (63) är en kvinna som är nervöst lagd. Jämt oroar hon sig för att få oväntat besök, precis som den där kaffe-reklamen påstår. För att ständigt vara redo, ett motto hennes ende son lärde henne från sin tid i scouterna, dammsuger hon minst tre gånger varje dag. Tider Dagny tycker det är lämpligt att vänta sig gäster är sex på morgonen, förmiddagen, och ända fram till klockan elva på kvällen. Eftersom hon aldrig vet hur många gäster hon har att vänta, passar hon samtidigt på att prova alla möjliga konstellationer på möbleringen varje gång hon dammsuger.

Torkel (47) är en man av principer. Hans militära karriär har lärt honom att saker ska ske som de alltid har skett. Hans dagliga schema hjälper honom att bibehålla hälsan och känna kontroll i livet. Redan i militärtjänstgöringen fick han lära sig att oavsett när och var han befann sig, så innebar en toalettvistelse också att snyta sig. Allt för att undvika förkylningar. Detta är en konst han har utvecklat under åren och numera signalerar hans trumpetande riktigt hans pondus och ställning. Och förkyld, nej det är han aldrig.

Familjen Berg består av fem personer, och har gärna vänner över på kvällskvisten. Då pågår livliga diskussioner, som gärna varar till efter midnatt. Men när de är ensamma är det inte alltid lika roligt, pappa och son bråkar ofta, men det göra också mamma och pappa. Ofta så högt att yngsta dottern vaknar skrikande eller gråtande. Mamma Berg gråter också ofta och verkar ibland så less på alltihopa att hon inte ser några vägar ut.

Claes (28) är en utpräglad ensamvarg. Hans lapp till de som delar ut reklam, trots att han undanbett sig det, skulle kvala in till arga lappen vilken dag som helst. Han bor ensam, och får bara besök av sin mamma en gång per vecka. Annars håller Claes för sig själv, och det enda sällskap han behöver i sitt liv är musiken. För se, den älskar han. Han lyssnar från det att han går upp, till att han går och lägger sig. Och hans musik, som det i mitt tycke finns en avsevärd bredd i, låter bättre ju högre den är. Men med det sagt så tro inte att Claes spelar vilken skit som helst, nej nutida musik är inte mycket bättre än de där reklamutdelarna.

Lotta (39) har nyss flyttat in. Hon är singel efter sitt senaste förhållande på sex månader, rekord för hennes del. Trots att det var nyss han gjorde slut, kämpar Lotta på ändå. Hon fejar och fixar och visar både sig själv och bekantskapskretsen att Lotta, hon reder sig själv hon. För att kunna visa upp det ordentligt, har hon lånat en verktygslåda från en gammal vän, och skyndar sig att borra, spika, byta tapeter och putsa fönstren. Nej, att Lotta klarar biffen, det är hon så mån att visa för alla, att hon glömmer vanligt hyfs. För eftersom mamma och pappa kommer ner från Örebro redan nästa helg, och mamma har uttryckt sin oro över Lottas ensamhet IGEN över telefonen, gäller det att skynda på. Så hon jobbar både innan och efter jobbet, och gärna fram till åtminstone tio på kvällarna. TVn har hon placerat så att hon kan se sina favoritprogram samtidigt, så det går ingen nöd på henne, och oss i grannskapet har hon redan lyckats övertyga om att någon karl, det behöver hon inte.

Inget särskilt

Idag har jag kramat ett träd, det kändes tryggt. Sedan träffade jag en okänd person med hund, som jag och hunden promenerade med i en halvtimme. Hundmänniskor är helt enkelt mycket trevligare.

Nu ska jag inte gå utanför dörren. Helgen firas in i ett tyst, lagom stökigt hemma. Det är så skönt att gilla ensamhet.

Byte av karriär?

Om jag skulle ägna mig åt att stjäla saker, skulle jag definitivt stjäla krukor. Inte bara för att stora krukor är så förbaskat dyra, utan också för att de typ inte existerar. Framförallt kommunen skulle vara de jag gick till först. Men om ni saknar några någon gång så vet ni vem ni ska leta hos.

Kanske måste tillägga att förutom mina moraliska principer, som omöjliggör min karriär, skulle min kropp aldrig palla med det.

Små korn av hopp

Igår när jag kom hem väntade en leverans. En leverans av fröer, som innebär liv, glädje och mat. Och en massa drömmar förstås. Åh, jag längtar!

Värm mitt hjärta

Rut och Sveas husse älskar att bygga banor till dem. Och möblera om deras bur och uteplats. Vet inte om det påminner mig mest om lego eller dockskåp, men han har roligt och de blir stimulerade. Det senaste är att han har kommit på en lösning så att de får ta en mycket större del av lägenheten, nämligen halva vardagsrummet. Från deras uteplats löper nu en tunnel (för katter, tror jag), som leder till mattan i vardagsrummet där de har alla tänkbara bekvämligheter. Toalett, matplats, tunnel, vattenhål, hinder, sköna filtar och ett utkikstorn. Ni må tro att de är lyckliga. Och det värmer mitt hjärta.

Återkomsten

Solen är uppe på morgonen och går inte ner för eftermiddagen är slut. Och när jag står i skenet av den, och tänker på något annat, påminner den mig om att den finns genom värme. Åh, välkommen tillbaka!

Bortblåst

Ingen dålig dag. Men trött. Och när jag är trött vid elva på förmiddagen, ja, då är det inte mycket att göra mer än att vila. Trots att det är tungt och jobbigt, trots att jag vill göra roliga saker, trots att jag går miste om. Då rullar några tårar ner för kinden. Men det är så, mitt liv.

Ge mig dina minnen

De finaste sakerna jag har (materiella) är de som påminner mig om trygghet och kärlek när jag växte upp. Gjutgärnsgrytan som är likadan som den mamma har ärvt efter sin mormor, som får mig att tänka på långa söndagar med puttrande vintergrytor. Filten av syntet som jag köpte på loppis, som är nästan samma som kattfilten jag alltid låg under när jag var sjuk när jag var liten. Smörknivarna som är lenare än barnrumpor efter många år av tjänstgöring, som är som de jag bredde mina mackor med hos farmor och farfar under varje skollov vi hade. Filten som blir helt elektrisk, som finns gånger fem hos en vän, och påminner om alla hundtidningar vi har bläddrat i genom åren. Och såklart städrocken från min mormorsmor, den äger okända minnen, som blir en del av mig när jag har den på mig.

Vad de gå under

Jag har redan skrivit om att jag vill ha ett smeknamn. Här kommer mina på tjejerna.

Rut blir RutSprut, RutanPutan, Square, Pantern, Pantertanten, mattes tjej, Furgie, nummer ett/nummer två

Svea: Vea-Vea, Gnällfia, Sveavännen, Fåntratt, mattes lilltjej, nummer ett/nummer två, Skitunge, Fladderöra

Båda kallas ofta: Tjejer, mattes små gryn, frön, busfrön, småpluttar, grisar, tanter, småglin, mattes tjejer, bajsmonster, småskruttar, pippisar, pipisar, oumpfas, oumpaoumpas, klimpar, klumpar

Värmande trygghet

Jag är helt galen i filtar. Filtar är hemma, tryggt och mysigt. Och naturligtvis har det smittat av sig på Rut och Svea, de är också helt galna i filtar. Så hos oss finns det elva tycken. Och det känns faktiskt lite fjuttigt.

Kärlek

Ljudet som får mitt hjärta att slå ett extra slag är ett fhrpmf-kvittrande ljud, som åtföljs av ett huvud som sjunker ner på huvudkudden bredvid mig, lite snett sådär att kroppen blir som en banan, samtidigt som ögon sjunker ihop och magen blir mjuk. Är du lugn blir jag det med.

F-r-e-d-a-g

Dagens bästa är fredag. Fredag är bästa dagen.

Jag klämtar för dig

Jag cyklade hem en kväll i veckan. Det var mörkt och jag var ensam ute. När jag kom förbi kyrkan började klockan klämta. Våra liv blev ett där för en stund, den dingade och jag trampade, jag trampade och den dongade. Den slutade när jag fick nerförsbacke, så vi delade tystnaden ett tag också, som för att säga adjö.

Eftertexterna

Det var en bra kväll. Som avslutas med en Rut till vänster, en Svea till höger, i pyjamas med en nybakad hallongrotta och ett glas fetmjölk till.

Biljetter

Förra julen fick jag två biljetter till en teaterpjäs. Som jag inte ville gå på något speciellt. Så råkade de försvann bakom ett annat papper på anslagstavlan och kom fram alldeles för sent. Jag ville sjunka genom jorden när jag upptäckte det.

I julas fick jag två biljetter till en konsert. Som jag inte vill gå på något speciellt. Jag vaknar nu mitt i natten för att jag tror att jag har glömt även dem. Men ikväll ska jag gå, så det så.

Sisofys föll död ner

Det tog mig åtta ofantastiska år och sex skapliga månader att byta fokus. Jag behöver inte kämpa för att vara vältränad längre, vilket jag gjorde trots att jag visste att jag aldrig skulle kunna. Usch, vad ont det har gjort. Nu är det vardagsstark jag vill bli, tänk att jag faktiskt kan bli nöjd.

Omelett (eller cheese, som jag sade)

Och ja, jag inser att en kamera är ett måste. Får tänka på det.

Skygglapparna

Note to oneself: Cykla bättre. Eller, se mig för i alla fall. Kan inte lita på att jag hör hur nära bilarna är jämt, i så fall får jag skaffa bättre hörsel. Kan man träna upp sin hörsel förresten?

Hemliga meddelanden

På min pakethållare har någon satt ett sadelskydd, säkert reklam. Det var ingetvidare kvalitet på det, så det är trasig sedan länge. Ändå är det kvar, för när jag låser upp min cykel läser jag 'Kram Peter :)' och då blir jag alldeles glad inuti. Vem är Peter?, inte vet jag, men en kram vill han i alla fall ge mig varje dag.

Trettiofyra

Så många möjliga hem till kommande grönska finns det här.

Sing a song

I princip all bra musik jag vet, säg nittiosju procent, gör att jag får ont i bröstet och tårar i ögonen. Konstigt egentligen.

Omslut mig med skönhet

En grej jag gjorde helt utan tanke bakom, men råkar vara ett av de bästa beslut jag har tagit på sistone är att ställa den blomma som blommar i fönsterbrädet närmast sängen. Då kan jag ligga på kvällen och njuta av blomman och när jag slår upp ögon dagen därpå möts jag av skönhet. Så borde fler saker vara.

Någon form av energi

Igår kändes det som en riktig vilodag. Och sedan tänkte jag på allt jag gjort. Handlat, lagat mat, yoga, burbyte till små frön, kloklippning och frisering, pizzabullar, brödbak, två omgångar plugg och en film. Helt fantastiskt skönt. Obeskrivligt frigörande. Det var första gången, på sålänge jag minns, som jag var piggare på söndagen än fredagen. Och idag är jag rastlös, klockan är nio och chokladsnibbarna i ugnen, vad göra nu?

Ge mig nu

Jag skulle vilja ha ett smeknamn. Men det finns inget som passar mig. Meh, ge mig ett, snälla!

Dockskåp

Jag älskar att titta in i andras liv. Har alltid gjort. När min familj var på semestrar när jag var yngre brukade jag se ut någon familj och ägna hela semestern till att hitta på historier om dem. Jag minns flera av dem fortfarande. Idag ägnar jag mig mer åt att fönstertitta (fast på avstånd förstås). Jag har en granne som har fasligt tjusiga klistermärken på sina kakelplattor i köket, jag har en annan som definitivt har gröna fingrar. Och trots att jag drömmer om att att bo ensligt på landet, är det så rogivande att se ett tänt ljus hos en granne när jag ska somna.

Kurant?

Jag har en sur hals. Och en uppsvullen lymfkörtel. Jag gurglar saltvatten, går omkring i tjocka tofflor och dricker massor med ingefärste med honung i. Jag vill vara frisk.

Iakttagelse

På vägen till bion mötte jag en flicka. Hon hade hjälm utan cykel, jag hade cykel utan hjälm. Vem var riktigt klok?

Sol ute, sol inne, sol i sinnet

Dagens bästa är det underbara solskenet. Och att jag ska på yoga ikväll. Jag har längtat ända sedan jag gick därifrån förra gången.

Edit: Och tydligen sol på tallriken också.

Två små frön

Det bästa ljudet är definitivt små, små tassar som snabbt flyter fram på trasmattor. Skulle lika gärna kunna vara små tomtenissar. Inte lika bäst med ljudet av små, små tänder som gnager på trä från soffan.

Jag lovar att jag bits

När jag cyklade sade han till sin kamrat lagom högt för mina öron:
"Man får egentligen inte cykla här."
Vadå egentligen? Då sade jag lagom högt till min cykel:
"Tänk, för det får man egentligen visst!"

Många andetag

Nu är jag åter från biografen. Jag tänker tillbaka på den förra. Då gick jag ensam, omsluten av främlingar, det ljuva prasslet av påsar, skrapandet då naglar kom åt kartong istället för popcorn och sörplandet. Och jag leker alltid salamander (eller vem fångar sin mat med tungan?) och fångar popcorn efter popcorn med tippen av min tunga. Först smaken av salt innan jag drar in den i munnen, sedan förväntan, papper eller krisp? Det enda som är jobbigt är när jag råkar kliva på ett av dem, då reser sig håret.

Popcorn

Popcorn på biografer smakar så mycket bättre än mina hemmapoppade. Har aldrig lyckats hur jag än försökt. Kanske är hemligheten att man ska låta dem bli sådär lagom sega?

Öva hjälper föga

Inte när det kommer till att bädda och skära bröd. Inte för mig i alla fall.

Att bre gott

Oftast är jag alldeles för lat för att bre ut smöret på hela mackan. Då lägger jag en tjock klump i mitten istället och njuter dubbelt upp när jag kommer dit.

Svisch

Gårdagen bjöd på några av livets trevligheter. Efter en vindpinad promenad med en hund vars örons position gjorde att jag hela tiden tänkte på den ena superhjälten efter den andra, infann sig ett hiskeligt sötsug. Bara hälften av smeten nådde formen, ett smart drag då den var mycket godare än det färdiga resultatet.

Hög på socker fortsatte med att baka ett bröd och vid andra jäsningen gick luften ur mig, men inte brödet tack och lov, och jag och de små satte oss i världens skönaste och fulaste fåtölj och jäste. Några mackor senare räckte energin till en cykeltur till en ostkväll. Och jag gillar att jag inte längre är rädd att cykla hem mitt i natten ensam. Det är bara lugnt, tyst och skönt.

En början

Att skapa en blogg görs lämpligast nog i liggande läge med täcke på, en kopp te till vänster, åtta avslappnade tassar till höger och en lampa bakom.